Du är här:Start > Nyheter > Vinterkonferensen 2014

Vinterkonferensen 2014

Klas Lindberg leder ett panelsamtal med fr v Dogge Doggelito, Ylva Eggehorn och Owe Wikström

Vinterkonferensen är en tradition sedan åtskilliga år. Den arrangeras av EFS-föreningarna i Hammarbykyrkan, Betlehemskyrkan och St Clara kyrka tillsammmans med EFS Mittsverige och studieförbundet Sensus. Årets tema var "Den inre källan". Så här beskrivs temat på EFS Mittsveriges hemsida:

Stress, felaktiga prioriteringar och alltför diffusa krav bidrar till att vi ofta slarvar med det som är viktigast. Alla levande organismer behöver regelbunden tid för vila och återhämtning. Vi människor som dessutom har förmåga till reflektion och eftertanke behöver ännu mer stanna upp för att inte bli för ytliga och dras med i den jakt och jäkt som präglar vår nutid. Vi behöver få kontakt med vår inre människa och fylla på kraftreserverna. Ibland längtar vi att få tid att gräva lite djupare än vanligt för att hitta källådern där det friska och välsmakande vattnet rinner. Det finns en källa inom varje troende. Och hos var och en som längtar kan en ny källa med friskt vatten springa fram. Ge dig själv förmånen, tillsammans med dina vänner att dricka djupa klunkar ur den källan. Där hämtar vi ny kraft till vardagens alla utmaningar. Jesus sade: ”Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten.” Joh. 3:37

Det började på fredag kl 19.00 i Hammarbykyrkan. Roksana Parsan ledde gudstjänsten och Mikael Rastas predikade. Annahita Parsan m fl medverkade med vittnesbörd. Marie Lee Gustafsson ledde lovsången.

Lördag den 8 februari höll vinterkonferensen till i Betlehemskyrkan, för dagen fullsatt.

Owe Wikström, religionspsykolog, präst och välkänd författare inledde dagen med en timmes utläggning över ämnet "Den inre källan". Stående i Carl-Olof Rosenius gamla predikstol från den ursprungliga Betlehemskyrkan citerade han "Calle Rosenius" av och till i sin ganska djupsinniga djupdykning i konferensens ämne.

Efter en kaffepaus var det dags för eftermiddagens panelsamtal. Det leddes av Klas Lindberg, tidigare präst i Betlehemskyrkan. Deltagare var en ganska spretig trio bestående av Owe Wikström, Ylva Eggehorn och Dogge Doggelito. Dogge piggade upp utfrågningen rejält med raka besked om sin gudstro och sina påbörjade teologiska studier.

Eftermiddagen i Betlehemskyrkan avslutades med att Ylva Eggehorn talade om "Källan som aldrig sinar".

Söndag kl 11 samlades så alla till avslutande gudstjänst med nattvard i St Clara kyrka. Även denna kyrka var för dagen fullsatt. Ivan Giertz predikade och EFS körer i Hammarbykyrkan och Betlehemskyrkan stod för sången - med Mattias Öberg och Martina Strand Nyhlin som solister.

En av deltagarna i kören, Anders Bergstedt, skriver så här om gudstjänsten i ett nyhetsbrev på Nätet:

Dagens gudstjänst blev en mäktig upplevelse av högtid , gemenskap och enhet. Det var föredömligt kort information i början och Klas Lindbergs utmärkta beredelseord skapade en förväntan. Textläsningarna är viktiga och dagens lovsångsledare är nog den bästa. Han kan verkligen hitta rätt sånger, aktivera alla och bereda vägen för predikan. Iwan Giertz har ett verksamt framställningssätt och hans återknytning till beredelseorden lyfte fram budskapet om sådd och skörd från Lukas 13:22-30. Det var ingen lätt text men han hittade ett positivt hopp som alla kunde ta till sig. Han började predika kl.11.40 och det visar sig att 20 minuter är det ultimata då det gäller att åhörarna inte skall bli trötta då det är offergång och nattvard kvar.

Naturligtvis vill jag framhålla att kören hade en mycket viktig
uppgift. Det får inte bli för mycket lovsång och balansen i dag mellan kör och lovsång blev bra både vid offergång och nattvard.Det viktigaste var att man kände att Guds Ande var med från första början och att den röda tråden genom gudstjänsten var ytterst påtaglig. Att få vara med i detta och att slutligen få ge allt i Rejoice under processionens uttåg var underbart. För mig är procession, högtid, ritual och struktur väldigt viktigt. Dessutom är söndagarnas tema och texter noga utvalda och ger en mångfald som är oersättliga i gudstjänsten. Besökarna i Klara har väldigt olika bakgrund och behov och det är nödvändigt att predikan blir enkel att ta till sig även för ovana kyrkobesökare.

Jag känner stor tacksamhet över att även jag får vara med i den
stora och brokiga skaran i Klara. Det är många fler som förundras över att kyrkan fortfarande fylls varje söndag trots att legendaren Carl-Erik inte är kvar. Det måste vara ett Guds tecken!

Publicerat den 9 februari